Såg nyss Filip och Fredriks nya program “Får Vi Följa Med?” på Kanal 5 Play (sändes i måndags). De har en enorm förmåga att få folk att snacka, och de träffar oerhört intressanta människor. Programmet går just ut på att driva runt i Sverige och träffa och snacka med människor. Dock är det slumpen (i den mån slump existerar i tv) som avgör var de ska härnäst.

Riktigt fin idé. I första programmet var de i mina hem-hemtrakter – runt Gävle-Hofors. Den OTROLIGT hemska dialekten hauntar mig ända hit till Göteborg …

Filip och Fredrik gör programmet bra, men de inspirerar även. Jag tänkte av och till förra året om hur kul det egentligen skulle vara att dra en resa genom Sverige en sommar. Från norr till söder (eller vice versa). Det var när jag besökte Skåne förra våren som jag tänkte: “Fan, Sverige är bra vackert ändå (ett undantag är Sandviken) – det vore verkligen kul och ögonöppnande att se Sveriges alla sidor”. Luffa runt, se det man ska se på den givna platsen, insupa det svenska, etc.

Jag har nämligen aldrig varit uppe i djupaste Lappland, sett Bottenviken från Luleå, dansa på ängar i Dalarna, snackat med människor med skum dialekt i Värmland, fiskat i skogssjöar i Småland, däckat på en strand i Falkenberg, förundrats över närheten, havet och språket i Skåne, med mera. Ni fattar?

Man vill liksom utomlands också, men glömmer ofta det exotiska i Sverige på något sätt. Jag har insett det efter att ha flyttat till Göteborg, som är helt olikt trakterna jag kommer ifrån. 

Någon gång ska jag göra min resa. Ett par böcker, en iPad, anteckningsblock och en vilja att upptäcka är nog en ganska sund packning.